French Baroque Era Painter, 1590-ca.1638  Related Paintings of TOURNIER, Nicolas :. | Crispin und Scapin | Henry Iv Receiving The Portrait of Maria de'Medici (mk27) | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 106 | Arm of the Seine near Giverny in the Fog | View of the Ghats at Benares |
Related Artists:
Domenico Induno
(1815 - 1878) was an Italian painter, originally a goldsmith. He was born and died in Milan, and studied in the Academy of Fine Arts in Milan, as well as under Luigi Sabatelli and at Rome. He tried successively the Neoclassicism and Romantic schools, but afterwards settled down to depict popular life at Milan. In 1848 he took part with the Revolution, and had in consequence to flee to Switzerland. Thence he passed to Tuscany, and did not return home until 1859. His brother Gerolamo Induno was also a painter. Domenico married the sister of the Swiss painter Angelo Trezzini. Domenico often painted patriotic canvases, in a style indebted both to Ingres and Francesco Hayez. Among his paintings are:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
CIGNANI, Carlo
Italian Baroque Era Painter, 1628-1719 Italian painter and draughtsman. He was the leading master in Bologna during the later decades of the 17th century, commanding a position of authority comparable to that of Carlo Maratti in Rome. He bore the title of Conte, and his biographer Giovan Pietro Zanotti wrote that he 'always worked for glory, not for need'. Zanotti's emphasis on Cignani's 'new manner' refers to the reflective, intimate mood of his art, presaged in the later pictures of Guido Reni and Guercino, and in those of Simone Cantarini. This gentle manner, which prevailed in the second half of the 17th century,